Musiktips: Arcade (Acoustic version) – Duncan Laurence

Eurovisionvinnaren Duncan Laurence har nu släppt en akustisk version av vackra Arcade. Resultatet är fantastiskt och jag längtar till konserten i Stockholm. Jag tror den kan bli vinterns finaste konsert.

Kram

Elias

Annonser
Musiktips: Arcade (Acoustic version) – Duncan Laurence

Tiden går

I sommar har jag tyvärr inte hunnit blogga så mycket men jag har upplevt en fantastisk sommar. En sommar med många roliga upplevelser och äventyr. Jag har hunnit med flera bra musikupplevelser. Hoppas du har haft en bra sommar!

Kram

Elias

Tiden går

Krönika: Daily Mix – En bra funktion med förbättringspotential

Spotify har en funktion som heter Daily Mix där dagliga spellistor skapas baserat på ditt lyssnande. Detta är en funktion jag uppskattar och verkligen använder. Denna funktion ger mig möjlighet att på ett smidigt sätt få varierade listor som passar just mig. Men jag ser en stor förbättringspotential. Jag har nämligen märkt att Daily Mix inte lyfter in så många oetablerade artister – så länge jag inte har lyssnat på dem. Detta betyder inte att jag inte kan hitta ny musik via Daily Mix men det som det innebär är att jag upplever att debutanter inte får samma plats i denna funktion. Jag tror att Daily Mix skulle kunna bli en bra plattform för nya artister att nå ut och jag hoppas att de får en tydligare plats i framtiden. För nu ser jag att det tyvärr inte gynnar oetablerade artister helt.  Jag vill se fler nya debutanter lyftas men tills dess är det nog andra vägar som gör att jag hittar nya guldkorn.

 

Kram
Elias

Krönika: Daily Mix – En bra funktion med förbättringspotential

Album: The Thrill Of It All (Special Edition) – Sam Smith

Albumet inleds med en fantastiska singeln Too Good at Goodbyes  där Sam Smith visar en tydlig sårbarhet som han låter möta det vackra och därmed skapar en fin låt. När Say It All  startar så fångas jag av att det känns som något jag inte hört av honom innan. Jag förs genom vackra ljudlandskap där Sam Smith trollbinder mig som lyssnar.  Den tredje låten One Last Song är en låt som jag gillar där känslan. Midnight Train visar att han skapa lugna låtar som känns så omväxlande. Burning visar den sårbara sidan där Sam Smith  är som bäst. Där han låter sårbarheten vara med och skapa något fantastiskt. Att han är bäst i lugna låtar visade han redan på Stay with me och den akustiska versionen av Disclosures låt Latch. Jag älskar detta. HIM  blir låten där jag förstår ännu en gång hur fantastisk han är. Jag gillar dessutom gospelkänslan i slutet. Baby, You Make Me Crazy är ett glad tillskott på albumet som gör mig glad. No Peace är en fin låt som gästas av YEBBA. Denna duett gillar jag mycket. Nionde låten Palace är avskalad och det  är något jag gillar.  Pray är en häftig låt där jag blir nyfiken på att höra mer och att han har gospelkänsla gillar jag även här. Nothing Left For You visar att han kan blanda in flera influenser i musiken och leverera låtar som fångar mig .  The Thrill Of It All  är helt fantastisk och jag slås igen av vilken stjärna han är. Scars fortsätter i samma spår och jag kan bara njuta av musiken. Den sista låten One Day At A Time är en fin avslutning på en fantastisk skiva. Njut nu av musiken.

Kram
Elias

Album: The Thrill Of It All (Special Edition) – Sam Smith

Musiktips: I Will Light Up The Sea – Tall Blonde

Tall Blonde  bjuder på en vacker singel, nämligen I will light up the sea. Med sin lugna indiedoftande pop så vandrar de i ett landskap som för mina tankar mot Coldplay. Resultatet blir fint och avskalat men också något som får mig att längta till EP:n som släpps 2018.

Kram
Elias

Musiktips: I Will Light Up The Sea – Tall Blonde

Krönika: Varför breda evenemang sällan är så breda!

Stadsfester marknadsförs ofta som breda musikevenemang som ska tilltala en stor målgrupp. Dessa evenemang stoltserar ofta med en blandad line-up där alla kan hitta något de gillar, eller?

Breda evenemang saknar, enligt mig, ofta aktuella bokningar från ”mellanivån” vilket gör att de sällan får den breda line-up som arrangörerna hävdar. Artisterna i mellanskiktet är ofta väldigt i ropet, kanske till och med ett av årets alla stjärnskott inom sin genre. Många av dessa artister har fått en bra start eller befinner sig mittemellan att vara folkliga artister och lokala talanger. En del av dessa är också lite mer creddiga och har därmed ofta en självklar plats på klubbar och festivaler.

För mig som musikälskare och bloggare är det en gåta att denna typ av artister sällan bokas till stadsfester, familjefestivaler och liknande evenemang. Likaså gäller till exempel indiegenren som även den ofta saknas.

I slutändan leder detta till att dessa ”breda” startfält tyvärr inte är så breda.  Då bokningsbolagen kan marknadsföra artister i sin dialog med arrangörer så ser jag att ansvaret för att skapa den bredd som arrangörerna eftersträvar ligger hos både arrangören och bokningsbolagen.

Frågan är hur bokningsbolag och arrangörer resonerar. Saknas artisterna i mellannivån, som skulle kunna ge en tydligare bredd, för att arrangörer och bokningsbolag inte ser dem som lika säkra kort ut till en bred publik? Beror det helt enkelt på att arrangören inte alltid är så insatt i vad som är hett i mindre kommersiella kretsar? Kanske ligger svaret någonstans däremellan? Det vill säga att det är en kombination av dessa och andra faktorer som gör att artister i mellanivån är sparsamt representerade. Tyvärr blir konsekvenserna ofta lite slätstrukna festivaler som inte andas den bredd som de hävdar. Det blir festivaler som andas en safe-atmosfär, det musikaliska teleskop som används pekar ut välkända och strikt avgränsade stjärnbilder men blundar för stjärnhimlens mångfald.

Nästa år vill jag se fler artister ur mellannivån på dessa evenemang! Våga boka lite mer mixat och visa den bredd som ni talar om!

Kram
Elias

Krönika: Varför breda evenemang sällan är så breda!